Artist of the week

#57 Kajsa Dahlberg

Kajsa Dahlberg är konstnär bosatt i Berlin. Hon tog sin magisterexamen från Konsthögskolan i Malmö 2003 och och gick på Whitney programmet i New York 2007-08. I mitt konstnärliga arbete intresserar jag mig för hur det kollektiva representeras i form av bild och språk. Detta inbegriper en undersökning av hur den överenskomna synen på gemenskap uppstår, samt hur dessa ”berättelser” konstrueras och förmedlas i relation till frågor om politisk representation, historia och identitet. Mitt arbete har visats på separatutställningar på Neue Berliner Kunstverein, n.b.k in 2014, Museet for Samtidskunst i Roskilde, Denmark in 2013, Parra & Romero Madrid, Spain in 2012 och på Lunds Konsthall in 2010. Mitt arbete har också visats i grupputställningar och på biennaler så som 8 Bienal do Mercosul, Brazil, Based in Berlin in Berlin 2011. Manifesta 8 and Moderna Museet in Stockholm in 2010.


kajsadahlberg.com

Dahlberg_press_015

‘Reach, Grasp, Move, Position, Apply Force’, HD Video, 40 minutes, 16:9, Kajsa Dahlberg 2015

Hvilke temaer og hvilke spørgsmål er du optaget af i din kunstneriske praksis?
De sista par åren har jag varit väldigt upptagen av frågor som har att göra med organiseringen av arbete. En del av detta har varit ett intresse för att förstå var metoder som “New Public Management” kommer ifrån, historiskt och ideologiskt, och hur de fått den genomslagskraft det har i dag. Delvis så tror jag att detta intresse uppkommit genom att jag undervisat en del under de senaste åren och att jag personligen fått erfara hur dessa strukturer verkar genom konstundervisningen. Men detta intresse, kan en säga, har tagit mig helt tillbaka till filmens barndom. Till den tid där filmmediet utvecklades av vetenskapsmän i laboratorier som ett sätt att förstå, undersöka och optimera människans rörelser. Dessa undersökningar kom att ligga till grund för rasbiologin, men också för utvecklingen och effektiviseringen av industrin. Men det är lika mycket en undersökning av motstånd i arbete; ett intresse för okontrollerade rörelser och för kroppar som vägrar att samordna sig inom ett system avsett för produktivitet.
På ett mer generellt plan så är jag är intresserad av hur processer för kollektivitet (makt och medverkan) kan formas på ett sätt som går bortom normativa identitetskategorier.

Dahlberg_press_017 kopi

‘Reach, Grasp, Move, Position, Apply Force’, HD Video, 40 minutes, 16:9, Kajsa Dahlberg 2015

Hvilke nulevende og afdøde kunstnere føler du, at du går i dialog med?
Mitt arbete är influerat av queerfeministisk teori. Jag skulle säga att alla mina projekt har genererats genom förbindelser, anknytningar och kollektiviteter, och väldigt ofta genom rena samarbeten. De bygger något vidare från något. De vill ansluta till en form för genealogi. Inte som en mor/dotter generations-sak, utan mer som ett kontinuum av en feministisk politisk praktik. De jag är i ständig dialog med är alltför många och alltför viktiga för att försöka listas här. Men jag har bland annat haft långa samtal med Virginia Woolf, med Suffragetterna och med mina samtida kolleger, med Gertrude Stein, Hannah Arendt och Sara Ahmed, Franz Fanon och Jean Genet, med Butler och Federici och Georgia O’Keeffe.

Hvad gør du for at trække din kunstneriske praksis nye steder hen?
Jag försöker att vara uppmärksam och medveten om vilka strukturer jag ingår i och jag försöker att återkommande ta mig tid att tänka på vad jag vill med mitt konstnärskap.

Female_Fist_4

‘Female Fist’, 20min loop. Ratio 4:3. DV video PAL. Kajsa Dahlberg 2006

Hvad kendetegner de seneste nye opdagelser i din praksis? Hvad har det tilføjet dit kunstneriske udtryk?
Jag tänker och upplever väldigt sällan mitt arbete i termer av “upptäckter”. Men vad min process på senare tid tillfört är det att jag hittat tillbaka till att arbeta med rörlig bild på ett sätt som även innefattar en undersökning av rörliga bilder som sådana. Jag har länge arbetat med att försöka släppa taget om en viss typ av konceptualism som jag fått inpräntat väldigt starkt genom min konstnärliga utbildning. Denna process har gjort att jag faktiskt nu hittat tillbaka till den på ett nytt sätt. Det är i alla fall så jag upplever det just nu.

Hvad er de konkrete rammer for din arbejdsgang? Hvordan udfolder din proces sig rent praktisk? / Hvordan foretager du din research, hvordan finder du de historier frem som du ønsker at grave ned i og hvor lang tid varer en produktions proces fra ide til færdigt værk? (spørgsmål fra #55 Lise Skou)
Fråga nummer 5 knyter an till den jag fått av Lise Skou så jag försöker besvara båda här. Jag är väldigt långsam i mitt arbete och det är både anledningen till, och en konsekvens av, att jag ofta tycker att det svårt att skilja mellan projekt och process. Det tar tid att navigera i allt det där som har varit så viktigt under arbetets gång och ofta under långa perioder. Jag blir väldigt förförd av processen, av människor jag träffar och de historier och erfarenheter de delar med sig av; relationer som skapas, korrespondenser. Det gör att när ett projekt skall ta form så är det mängder av information och olika delar att ta hänsyn till och massor av beslut att förhålla sig till. I efterhand kan det verka som väldigt små beslut, men det var stora beslut då. Så jag har långa perioder av research, i bland år, och om möjligt även pauser, men vid en punkt öppnar jag för en betraktare och säger till mig själv: “Ok det här finns och det har varit viktigt, men det är inte en del av verket. Det är inte viktigt för det jag vill säga med projektet.” Den processen tar lång tid.

Det är svårare att svara på hur jag finner fram till de historier jag önskar att gräva i. Det är ofta så att ett projekt leder mig vidare till nästa. Ofta är det faktiskt bara så “organiskt”. Att jag under en lång process med ett projekt samtidigt utarbetar förutsättningarna för nästa. Den senaste tiden har det till och med varit så att nästa projekt kommit ut av att jag inte varit helt nöjd med det tidigare. Det har säkert också att göra med att researchen jag gjort inom ett specifikt område ändrat och fördjupat min förståelse för ämnet och liksom gjort ett nytt projekt “nödvändigt”.

Vissa andra gånger har jag haft tillfälle att plocka fram något som jag kanske påbörjat för länge sedan men som inte blivit färdigt. Att ett visst projekt hittar sin kontext helt plötsligt. Jag tycker om när det händer.

Ett_eget_rum_Dahlberg kopi

‘A Room of One’s Own / A Thousand Libraries’ (Ett eget rum / Tusen bibliotek), book piece in an edition of 1000 copies. Kajsa Dahlberg 2006.

Hvad betyder inspiration for dig? Hvor opsøger du den?
Jag funderar faktiskt inte så mycket över just inspiration. För mig fungerar arbetet som bäst i de perioder där jag inte reser så mycket utan har möjlighet att vara i min ateljé och följa ganska strikta rutiner för mina arbetsdagar. Men sen är det klart att jag som de flesta andra blir inspirerad av att prata med kolleger, se utställningar, gå på föreläsningar och att läsa och se film. De där avgörande ögonblicken då en beslutar sig för att påbörja ett nytt projekt verkar kunna dyka upp i de mest oanade sammanhang.

Hvad stiller du op, når din proces går i stå?
Om jag har möjlighet så lämna jag det jag arbetar med och hoppas på att det finner sin plats och sitt sammanhang senare. Men det är privilegierat att kunna göra så och det händer egentligen ganska sällan. Oftast arbetar jag mot en utställning med en helt konkret deadline och en ekonomi och en politik. Då är det bara att arbeta igenom det där och hoppas på att det kommer ut på andra sidan.

Sergels Torg_tung

‘I want a president…’, Collective reading, Malin Arnell, Kajsa Dahlberg, Johanna Gustavsson and Fia-Stina Sandlund in collaboration with Zoe Leonard 2010

Hvad har for nyligt begejstret dig kunstnerisk?
Jag var väldigt imponerad av att se Ane Hjort Guttus utställning ”Eating or opening a window or just walking dully along” på Bergens Konsthall som öppnade i våras. Särskilt den film som handlar om en konststudents möte med en hemlös EU medborgare. Den ställer frågor kring konsters politiska potential och dess misslyckanden. Utifrån dagens sociala och politiska förändringar så tror jag det är många som upplever att något behöver hända med konsten. Och helst då något helt annat än en fortsättning på den ökade polarisering som vi sett så länge mellan å ena sidan konsten i akademin och å andra sidan en alltmer uppskruvad privat konstmarknad. Guttus film är långtifrån oproblematisk, och den erbjuder inga sådana alternativa vägar för konsten, men för mig fungerande den närmast som en form för pedagogiskt redskap för att tänka kring frågor som rör konstens roll i samhället.

Ett annat ställe jag tyvärr inte haft möjlighet att besöka ännu är Kuratorisk Aktion (Frederikke Hansen & Tone Olaf Nielsen) utställningsplats CAMP (Center for Migrationspolitisk Kunst) på Trampolinhuset i Köpenhamn.

Hvordan ville du beskrive den danske kunstscene og hvordan befinder du dig personligt med den?
Jag är svensk som bor i Berlin och i Oslo, så min koll på den lokala danska konstscenen befinner sig inte på en särskilt personlig nivå just nu. Men jag har bott många år i Malmö och haft möjlighet att ställa ut många gånger i Danmark. På så sätt har det varit en viktig plats för mig. Jag har också haft flera för mig viktiga samarbeten i Köpenhamn över tid, med bland andra Gritt Uldall-Jessen och Trine Friis Sørensen.

×